Flytt

Och dagarna bara rinner iväg, utan några som helst inlägg här. I helgen var jag ensam, men det kändes som att jag hade sällskap alltsom oftast ändå. I fredags var jag och K på bio i Kalmar, såg the Ugly truth. Den var väl helt okej, men som vilken annan romantisk komedi som helst. Man måste inte vara Einstein för att lista ut hur den skulle sluta..
I lördags var vi in till Kalmar igen, men denna gång fick vi sällskap av K's Thomas och två av hans kompisar. Vi bowlade inne vid Giraffen. Var en trevlig kväll, och för en gångs skull var jag inte sämst! Dessutom lyckades jag med flest strikear av alla i sällskapet, det kommer jag kunna leva länge på. ;-) Åt en snabbis på McD sen innan vi for hemåt igen.
Annars har det också blivit en del promenader ute på Oknö de senaste dagarna, har vart så härligt väder! Satt ute på bryggan och solade igår och bara njöt av tillvaron. Nice.

Idag skulle jag ha slutat vid 2 egentligen, men hade dragit en extra i tidboken och tänkte jobba till kl 3. Men så blev K sjuk och gick hem, så jag fick stanna till kl 5 och ta några av hennes patienter också. Var väl inga problem egentligen, men känns som att det kanske kommer bli segt mot slutet av veckan sen, fyra st 5-dagar på raken är tufft. Men vad gör väl det när det kommer en helg sen.. =)

Borde väl kanske kommentera ryktena som tydligen börjat gå hemma också. Hade inte tänkt säga så mkt innan allt är klart, men snart är allt officiellt ändå så.
ja, det stämmer att jag kommer flytta hem igen. Som planerna ser ut nu så kommer jag jobba kvar här nere till årsskiftet, och sen i mellandagarna kommer flyttlasset gå hem till byn igen. Har inte skrivit på några papper och sagt upp vare sig jobb eller lägenhet än, men det är på gång. Pratade som bekant med chefen i slutet av förra veckan, och några fler ur personalen vet om mitt beslut, och resten kommer få veta det på morgondagens klinikmöte. Känns faktiskt riktigt tråkigt att sluta ändå, för jag trivs riktigt bra på jobbet. Dessutom nu när jag sagt upp mig och alla kläcker ur sig hur tråkigt de tycker att det är att jag försvinner, usch så trist det känns så. Men så är det när man träffar kärleken 70 mil bort. Tyvärr har jag inte den förmånen att kunna kombinera jobb och privatliv, så jag var tvungen att välja.
Nu hoppas jag bara att det dyker upp nåt spännande jobb på hemmaplan så att det ordnar sig med allt det också. På nåt sätt ordnar det sig nog. Fingers crossed.

Nu ska jag byta sängkläder och kanske se lite Grey's?
På återseende gott folk!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0