En helg i Småland
Så var det helg igen, första ensamma helgen i Mönsterås på jag vet inte hur länge. Känns som en evighet sen. Trist förstås, men det är okej. Igår var jag mest bara hemma efter jobbet. Skulle gå ner och handla på Ica, men kom på att jag glömt plånboken på jobbet, så jag fick åka tillbaka dit först. Handlade sen ovanligt mycket för att vara mig, så nu klarar jag mig en stund. Har fått några extra matlådor i frysen, toppenbra.
Låg sen parkerad i sängen framför tv:n hela kvällen, såg Idol och åt clementiner och choklad. Inte så tokigt. Sen låg jag och vaken och funderade halva natten. Trodde jag var trött, men tankarna snurrade och jag kunde omöjligt komma till ro. Somnade inte förrän efter 3, halv 4 nån gång.
Idag låg jag i sängen till 12 ungefär, sen åt jag lite frukost innan jag stack iväg ut på Oknö och gick en timme. Kom hem och lagade mat sen, och nu sitter jag här i mitt vardagsrum och har tänt ljus och myser. Ibland känns det som att jag verkligen kommer sakna det här. Jag älskar min lägenhet, och trots allt så trivs jag ändå bra här i M-ås. Lägg till några goa patienter på det, så förstår jag inte vad jag ska hem och göra. Häromdagen hade jag en sån go patient så jag trodde jag skulle fälla en tår. Jag brukar inte berätta för mina patienter att jag ska sluta, men den här patienten har jag träffat många gånger och henne kändes det som att jag ville berätta för, eftersom det nu blev sista gången som vi sågs. Hon är en äldre dam som har gått hos mig flera gånger det senaste året. Hon har vart tandvårdsrädd sedan barnsben, och därför känns det nu så taskigt att sticka när vi äntligen börjar få ordning på det och hon känner sig någorlunda trygg i situationen. Hur som helst så berättade jag för henne, och hon sa "Nej, men det får du inte, jag som har tyckt så bra om dig". Sen innan hon gick sa hon "Tack för allt du har gjort för mig, jag måste få hålla om dig". Så fick jag en kram innan hon gick. En sån respons är bättre än vilken löneförhöjning som helst. Då blev Hanna rörd. Jag kommer sakna den patientkontakten massor.
Vill inte flytta hem och bli arbetslös, hoppas så att det ordnar sig..!
Låg sen parkerad i sängen framför tv:n hela kvällen, såg Idol och åt clementiner och choklad. Inte så tokigt. Sen låg jag och vaken och funderade halva natten. Trodde jag var trött, men tankarna snurrade och jag kunde omöjligt komma till ro. Somnade inte förrän efter 3, halv 4 nån gång.
Idag låg jag i sängen till 12 ungefär, sen åt jag lite frukost innan jag stack iväg ut på Oknö och gick en timme. Kom hem och lagade mat sen, och nu sitter jag här i mitt vardagsrum och har tänt ljus och myser. Ibland känns det som att jag verkligen kommer sakna det här. Jag älskar min lägenhet, och trots allt så trivs jag ändå bra här i M-ås. Lägg till några goa patienter på det, så förstår jag inte vad jag ska hem och göra. Häromdagen hade jag en sån go patient så jag trodde jag skulle fälla en tår. Jag brukar inte berätta för mina patienter att jag ska sluta, men den här patienten har jag träffat många gånger och henne kändes det som att jag ville berätta för, eftersom det nu blev sista gången som vi sågs. Hon är en äldre dam som har gått hos mig flera gånger det senaste året. Hon har vart tandvårdsrädd sedan barnsben, och därför känns det nu så taskigt att sticka när vi äntligen börjar få ordning på det och hon känner sig någorlunda trygg i situationen. Hur som helst så berättade jag för henne, och hon sa "Nej, men det får du inte, jag som har tyckt så bra om dig". Sen innan hon gick sa hon "Tack för allt du har gjort för mig, jag måste få hålla om dig". Så fick jag en kram innan hon gick. En sån respons är bättre än vilken löneförhöjning som helst. Då blev Hanna rörd. Jag kommer sakna den patientkontakten massor.
Vill inte flytta hem och bli arbetslös, hoppas så att det ordnar sig..!
Kommentarer
Trackback
