~Hanna~

Och helgen närmar sig... Ännu en dag avverkad. Roligare på jobbet nu när min Sudoku-kompanjon är tillbaka. Hon kom tillbaka från semestern igår, så nu är ordningen återställd och vi sitter med ett varsitt sudoku på rasterna, eller om vi hjälps åt med samma. Kul, har saknat henne! Vi promenerade hem efter jobbet också och snackade igenom situationen på jobbet. Känns som att vi tänker likadant i mycket. Så det känns rätt bra nu när jag har extra mycket positiv energi i mig nu som jag kan försöka sprida vidare till henne. ;-)

Vi gick som sagt hem tillsammans efter jobbet idag, och sen en halv minut efter vi hade skilts åt så ringde mr Garfield och språka en stund, i vanlig ordning. Fixade lite käk och dona vid datorn, och sen tänkte jag försöka ta mig ut till Oknö och ta en promenad i det fina vädret. Fick en impuls att prova min elhiss på rutan i bilen igen, som jag inte gjort på länge eftersom den ändå inte brukar funka, men nu fick jag för mig att jag skulle prova igen. Utbrast ett "yes" för mig själv när den gick ner som den skulle. Det glada humöret vände ganska snart till panik när elhissen då slutade fungera igen, och jag inte kunde få upp den igen!! Stannade på första bästa parkering och försökte starta om bilen och försökte flera gånger, men den var helt död. Ringde pappsen och frågade vad jag skulle göra, men det var ju inte så lätt för honom att göra nåt som sitter 70 mil bort... Kände hur paniken spred sig i kroppen, hur gör jag nu? Var gör jag av bilen inatt? Vem kan jag be om hjälp? Varför i hela världen skulle jag öppna rut-eländet?! Lyckligtvis så gick den helt plötsligt igång igen, och jag kunde stänga den. Lättnaden var total. Nu rör jag aldrig den där rutan igen.
Efter denna lilla incident så for jag ändå ut på Oknö och gick på en timmes promenad. Härlig kväll!

Fingers crossed för min vän imorron. 8,30. Du grejar det!