Vad är det för en dag?
Godafton kära vänner.
Så var vi då framme vid dagen D... Men låt mig börja med gårdagen.
Vi lämnade M-town vid 8 på morgonen och spenderade dagen på sjukhuset i Kalmar. Detta var den sista ordinarie introduktionsdagen för oss, men eftersom vi missade den första dagen i höstas kommer vi nog få gå på den i höst. Igår handlade det om ort och ped, för er icke tandvårdsfolk så handlar det om tandleglering och barntandvård. Förmiddagen var nog bäst, Håkan var bra som vanligt. Hade gärna kunnat lyssna några timmar till, tiden liksom bara flyger iväg. Eftermiddagen var aningens mer seg, men det gick an. När dagen var slut åkte jag och K runt lite omkring stan och uträttade diverse ärenden. För min del innebar dessa ärenden inhandling av en gps (till största delen finansierad av födelsedagsbidrag från mor och far - tack!) och nya gardiner och duk till köket. Var på Jysk och kollade en sväng också och tänkte köpa en byrå eller två. Fick dock lite kalla fötter på plats, när jag började tänka efter så behöver vi inte någon byrå egentligen, även om det skulle bli snyggt och bra. Men eftersom jag inte ens visste vad jag skulle lägga i byrålådorna så lyckades jag lägga band på mig och avvaktar ett tag till med inhandlingen av dessa.
Senare åkte vi in mot stan och käkade på en restaurang som hette Zorbas. Rätt okej käk faktiskt, framför allt vitlöksbrödet. ;-) Till slut blev det sen dags att promenera bort mot Kalmarsalen för att bevitta kvällens show - Christer Sjögren. Insåg ganska snart att vi kände oss ganska malplacerade bland de andra i publiken - vi var nog utan att överdriva de enda på plats som ännu inte uppnått pensionsålder. Men vad gjorde väl det, vi hade så kul ändå. Med Peter Settmans regi kan det ju inte bli annat än succe, och det är väl bara att inse att sjunga kan han, den där Sjögren. Dessutom hade han en riktigt charmig körsångare med sig på scen, och som bonus fanns en riktig goding bakom disken i souvenir-shopen. Mums! Det blev alltså en heldag i Kalmar, vi var inte hemma förrän strax före midnatt.
Idag hade vi tagit några timmars komp på morgonen eftersom vi räknat med att vi skulle bli sena igår. När jag kom ner imorse hade gulliga K fixat med fin frukost med smoothies och tårta och tända HANNA-ljus och allt. Tack stumpan, att jag inte behöver sitta här på min stora dag och nynna på Chrilles Den stora dagen idag. ;-) Sen gick vi och jobbade, och det har flutit på rätt bra. Har haft min första uttalade us-pass idag, vilket innebär att jag har en sköterska med mig och undersöker patienter på löpande band. Jag var lite nervös innan, men det funkade faktiskt riktigt bra. Kul med lite sällskap för en gångs skull, man är ju ganska ensam annars som hygienist.
Lite sms och telefon-samtal har drällt in under dagen också. Tack alla släkt, vänner och bekanta som kommit ihåg mig. Ni som inte gjort det, ni är no longer a friend of mine. =p Speciellt besviken är jag ju på one in particular som bara för några dagar sedan mer eller mindre lovade mig att inte glömma bort min dag, men som jag fortfarande inte hört nåt ifrån. Shame on you. =p Däremot kan jag för dig skvallra om att jag inte fick den presenten jag för dig uttryckte att jag önskade mig i hemlighet, så du kan nu få förmånen att skaffa den till mig. Om du vill bli förlåten och fortsätta vara min vän vill säga. =p
Nu ska jag och K se presenten jag fick av lillasyster, filmen Patrik 1,5. Har ni andra inte sett den än - gör det.
Tjiao.
Så var vi då framme vid dagen D... Men låt mig börja med gårdagen.
Vi lämnade M-town vid 8 på morgonen och spenderade dagen på sjukhuset i Kalmar. Detta var den sista ordinarie introduktionsdagen för oss, men eftersom vi missade den första dagen i höstas kommer vi nog få gå på den i höst. Igår handlade det om ort och ped, för er icke tandvårdsfolk så handlar det om tandleglering och barntandvård. Förmiddagen var nog bäst, Håkan var bra som vanligt. Hade gärna kunnat lyssna några timmar till, tiden liksom bara flyger iväg. Eftermiddagen var aningens mer seg, men det gick an. När dagen var slut åkte jag och K runt lite omkring stan och uträttade diverse ärenden. För min del innebar dessa ärenden inhandling av en gps (till största delen finansierad av födelsedagsbidrag från mor och far - tack!) och nya gardiner och duk till köket. Var på Jysk och kollade en sväng också och tänkte köpa en byrå eller två. Fick dock lite kalla fötter på plats, när jag började tänka efter så behöver vi inte någon byrå egentligen, även om det skulle bli snyggt och bra. Men eftersom jag inte ens visste vad jag skulle lägga i byrålådorna så lyckades jag lägga band på mig och avvaktar ett tag till med inhandlingen av dessa.
Senare åkte vi in mot stan och käkade på en restaurang som hette Zorbas. Rätt okej käk faktiskt, framför allt vitlöksbrödet. ;-) Till slut blev det sen dags att promenera bort mot Kalmarsalen för att bevitta kvällens show - Christer Sjögren. Insåg ganska snart att vi kände oss ganska malplacerade bland de andra i publiken - vi var nog utan att överdriva de enda på plats som ännu inte uppnått pensionsålder. Men vad gjorde väl det, vi hade så kul ändå. Med Peter Settmans regi kan det ju inte bli annat än succe, och det är väl bara att inse att sjunga kan han, den där Sjögren. Dessutom hade han en riktigt charmig körsångare med sig på scen, och som bonus fanns en riktig goding bakom disken i souvenir-shopen. Mums! Det blev alltså en heldag i Kalmar, vi var inte hemma förrän strax före midnatt.
Idag hade vi tagit några timmars komp på morgonen eftersom vi räknat med att vi skulle bli sena igår. När jag kom ner imorse hade gulliga K fixat med fin frukost med smoothies och tårta och tända HANNA-ljus och allt. Tack stumpan, att jag inte behöver sitta här på min stora dag och nynna på Chrilles Den stora dagen idag. ;-) Sen gick vi och jobbade, och det har flutit på rätt bra. Har haft min första uttalade us-pass idag, vilket innebär att jag har en sköterska med mig och undersöker patienter på löpande band. Jag var lite nervös innan, men det funkade faktiskt riktigt bra. Kul med lite sällskap för en gångs skull, man är ju ganska ensam annars som hygienist.
Lite sms och telefon-samtal har drällt in under dagen också. Tack alla släkt, vänner och bekanta som kommit ihåg mig. Ni som inte gjort det, ni är no longer a friend of mine. =p Speciellt besviken är jag ju på one in particular som bara för några dagar sedan mer eller mindre lovade mig att inte glömma bort min dag, men som jag fortfarande inte hört nåt ifrån. Shame on you. =p Däremot kan jag för dig skvallra om att jag inte fick den presenten jag för dig uttryckte att jag önskade mig i hemlighet, så du kan nu få förmånen att skaffa den till mig. Om du vill bli förlåten och fortsätta vara min vän vill säga. =p
Nu ska jag och K se presenten jag fick av lillasyster, filmen Patrik 1,5. Har ni andra inte sett den än - gör det.
Tjiao.
Kommentarer
Trackback
